Vinterdrama

Följande ska läsas med en speakerröst av David Attenborough, om ni glömt bort hur han låter så kan ni lyssna här

Så, då fortsätter vi

Det är februari månad och kylan har kommit till Norrköping, temperaturen har krupit ner till -18 grader och allt liv går på sparlåga. I sin lya vaknar Kirsi och hennes adopterade avkomma Greta. Kirsi har kvällen innan bonat in sovplatsen med nya, fräscha textilier, allt för att göra sovplatsen så välkomnande och bekväm som möjligt 

Nu är det extra segt att stiga upp ur värmen men Kirsi vet att hon och Greta måste gå ut och kontrollera sitt revir. Så efter en stadig frukost gör sig Kirsi färdig för att möta den stränga kylan, gröna kalsonger träs på benen, tröja och kofta åker på, likaså en rosa halsduk och en grå mössa. Greta är mer naturligt rustad för kylan och nöjer sig med sin päls som har blivit extra tjock, lurvig och ruggig under vintern.


Tillsammans går de runt sitt revir, Greta lägger hela tiden doftmarkeringar i form av urin längs deras väg. Allt ser lugnt ut och inga inkräktare kan upptäckas. Greta träffar dock på en gammal bekant i form av Cezar, de hälsar på varandra under glada krumbukter men kylan gör att mötet blir kort.
 inte Cezar men en likadan


Kylan gör att vattnet i Strömmen ryker vilket ger naturen en extra kylig intryck. Både Greta och Kirsi är glada när de kommer in i värmen i lyan igen.


De tomma förråden får dock Kirsi att trotsa kylan igen, förråden behöver fyllas på inför kommande dagars behov. Eftersom hon redan är välrustad mot kylan går Kirsi ut direkt efter att ha lämnat Greta i lyans värme. Med vana steg går Kirsi till det stället där hon brukar hitta mest mat och där jaktlyckan brukar vara god. Idag är inget undantag, snabbt fylls den fiffiga anordningen Kirsi har med sig med mat och annat nyttigt som kan behövas under dagarna som kommer





Men när Kirsi ska ta hem maten så upptäcker hon till sin fasa att allt sitter fast, det går inte att få med sig det så nödvändiga förnödenheterna (jag glömde kontokortet hemma) Nu är goda råd dyra. Kirsi inser att hon måste ta sig till lyan för att hämta utrustning som kan hjälpa henne. Hon förbannar sin egen dumhet som gjorde att hon lämnade välbehövlig utrustning hemma men det hjälper inte att vara efterklok. Med brister beslutsamhet lämnar hon kvar det åtråvärda bytet och ger sig ut i kylan igen.


Eftersom solen skiner är vädret vackert men det kan Kirsi inte njuta av, hon vet att kylan är hennes fiende och hon skyndar sig till lyan. Visserligen har det blivit varmare, termometern visar -15 grader men kylan biter i kinderna och får dem att färgas röda. När Kirsi kommer till lyan möts hon av en glad Greta men strax förbyts hennes glädje i förvåning när Kirsi försvinner igen.


I kylan kämpar sig Kirsi tillbaka till jaktscenen, använder sig av sin utrustning och får äntligen med sig sitt jaktbyte. Hemfärden går snabbt och smidigt, Kirsi drar maten efter sig och är strax tillbaka i lyan utan att har förfrusit sig. Stelfrusen och totalt utmattad stuvar hon undan maten till kommande behov för att sedan sjunka ner i en välbehövlig vila.


Dock är hon stolt över sig själv, över sitt mod att trotsa kylan och över sin jaktskicklighet. En blick i de välfyllda förråden talar om för henne att hon och Greta kommer att klara sig den närmsta tiden.