Barnbarn

Idag har jag åkt till Hageby Centrum och handlat mat till både mig och Greta med barnbarnet, tänk att en sådan tråkig sak blir kul när man har honom med. När jag umgås med barnbarnet, eller barn överhuvudtaget, slås jag av tanken att det finns två generella sätt att vara när man umgås med barn; antingen blir/är man stressad för att allt tar tid eller så släpper man tiden och bara är. Man bara är, tiden existerar inte (inom rimliga gränser) och man koncentrerar sig i nuet. Tänk, det finns folk som går till psykologer och betalar massor av pengar för att lära sig att leva i nuet! Synd att de inte kan låna ett barn och lära sig det gratis.




Att man även lär sig tålamod gratis är väl bra! Att hålla konversationen vid liv även om den andre ibland tenderar att vara lite enkelspårig och tjatig är bra att kunna! Att öva på att upprepa samma sak minst fem gånger, att förklara om och om igen kan faktiskt vara bra i mitt arbete :-)

Så här gick snacket på spårvagnen

Barnbarn: Åka spårvagn
Jag: Ja nu åker vi spårvagn
Barnbarn: D åker spårvang
Jag: Ja, D åker spårvagn. D och farmor åker spårvagn
Barnbarn: Farmor åker. Dom åker också
Jag: Mmmmh, farmor åker och dom andra åker också spårvagn

Barnbarn: Vad piper?
Jag: Det är spårvagnsdörren där bak som piper
Barnbarn: Varför då?
Jag: Så att man ska vara försiktig
Barnbarn: Varför då?
Jag: Så man inte klämmer sig när dörren stängs
Barnbarn: Varför då?
Jag: Det gör ont att klämma sig
Barnbarn: Varför då?
Jag: För att dörren är hård och klämmer hårt
Barnbarn: Varför då?
Jag: Det vet jag inte, nu vet farmor inte mer
Barnbarn: Mmmmmmm

De andra gångerna vi varit och handlat så har jag köpt yoghurt och frukt till mellanmål till barnbarnet. Idag slog vi på stort och fikade på Lindahls, varsin vaniljbulle åt vi och barnbarnet drack en päron Mer och jag en Cola light. 20 minuter tog det att fika färdigt, men vem kollar på klockan - inte jag.

Det här är Lindahls i Hageby, där vid glasväggen mot nedre våningen satt barnbarnet och jag och tittade på folket som åkte i rullbandet


Snacket gick såhär:

Barnbarn: Dom åker
Jag: Ja, dom åker. En del åker upp och en del åker ner
Barnbarn: Åka upp, åka ner
Jag: Ja precis. Titta tanten åker upp
Barnbarn: Tanten åka upp
Jag: Mmmmmh, och farbrorn åker ner
Barnbarn: Åka upp, farbror åka ner
Jag: Ja, och snart ska farmor och D åka ner
Barnbarn: Åka ner. D åka ner. Farmor också åka ner
Jag: Ja vi ska åka ner. Och andra åker upp
Barnbarn: Andra åka upp. Åka ner
Jag: Ja så är det. En del åker upp andra åker ner
Barnbarn: D åka ner
Jag: Ja, vi ska åka ner

Och så vidare i 20 minuter. Om det var tråkigt? Nej, det var faktiskt ett riktigt givande samtal!