Greta har ju haft besvär med sina analsäckar som blivit inflammerade titt som tätt och som gjort mycket ont. Jag bestämde mig för att operera bort analsäckarna, det är det bästa att göra eftersom man blir av med besvären helt och hållet. Greta visade aldrig att hon hade ont så jag upptäckte inflammationerna alltid väldigt sent.
För någon vecka sedan var vi hos veterinären för jag trodde att säckarna var inflammerade igen och jag ville ta det säkra före det osäkra, alltså låta veterinären titta på rumpan innan inflammationen blev riktigt illa. Nu visade det sig att de inte var inflammerade men veterinären upptäckte att det kom flytningar ur hennes vulva. Veterinären trodde att det nog var en urinvägsinfektion men att det också kunde vara något inuti henne.
Vi bestämde att det skulle göras en ultraljudsundersökning på Greta för att ta reda på vad det var som orsakade flytningarna men som sagt var så var urinvägsinfektion det vi trodde på.
Nu i fredags var Greta hos veterinären för ultraljudet, hon gick dit med hundvakten My eftersom jag inte trodde att det var något märkvärdigt. Det visade sig att Greta hade både urinvägsinfektion och livmodersinflammation.
Veterinären sade att man skulle behöva operera bort livmodern på henne, även om hon skulle bli bra efter en penicillinkur så skulle risken vara jättestor att livmodern blir inflammerad igen och att hon då kan bli jättesjuk jättesnabbt.
Efter mycket tänkande och vånda beslutade jag mig för att inte låta henne opereras utan istället låta henne få somna in.
(är det någon som har några åsikter om det så hoppas jag att ni behåller dem för er själva, jag är inte intresserad av vad ni skulle ha gjort i min situation)
Helgen har varit hemsk, jag har gråtit och gråtit, pysslat med lite annat för att strax bryta ihop igen.
Greta har haft det bra. På lördagen åkte vi bil, Greta älskade att åka bil, till landet och tillbringade dagen och natten hos min bror och svägerska. Vi var ute och promenerade i det härliga vårvädret och Greta fick lukta på alla spännande lukter som finns på landet. På söndagen lämnade jag henne där, jag kände att jag inte orkade ha henne hos mig, jag bara grät när jag tittade henne och det stressade henne.
På måndag morgon lämnade svägerskan henne igen till mig. Jag var hemma från jobbet, tack för förstående chef!, och pratade med veterinären, vi fick tid för avlivning till idag på förmiddagen.
Min kompis Annette kom till mig strax efter nio på morgonen och vi promenerade bort till veterinären. För Greta var det precis som vanligt, en härlig promenad med morsan och Annette. Jag hade tidigare förklarat hur jag ville att allt skulle gå till, så när vi kom till veterinären tog dom Greta och gick iväg med henne. Hon var precis lika glad som vanligt och följde med veterinären glatt.
Jag valde att inte vara med vid själva avlivningen eftersom jag visste att Greta skulle bli stressad om jag var i rummet och bara grät och grät. Hon har ju varit iväg två gånger tidigare och spolat sina analsäckar och då har det gått till precis som idag, hon gick iväg med veterinären för behandling. Hon sederades för spolningen så hon var van att få en spruta, inte ens det var något konstigt.
Efteråt sade veterinären att allt hade gått lugnt till, Greta litade ju på dem och var inte rädd eller stressad. Jag och Annette var inne och tittade på henne, hon var invirad i en mjuk, röd handduk och fortfarande varm och mjuk. Jag pussade henne och talade om för henne att hon är den sötaste och bästa lilla hunden i hela världen, vi klappade henne och så virade vi in henne igen och gick ut.
Jag är naturligtvis jätteledsen, jag saknar henne så oändligt mycket att mitt hjärta vill brista. Jag har älskat henne i åtta år och hon kommer att finnas i mitt hjärta till den dag jag själv vandrar vidare. Jag känner en enorm ömhet mot henne, min lilla skrutt och jag vill bara ha henne här så jag kan klappa henne. Men jag vet att det här var det bästa beslutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar