Bara Jag

Bara Jag

onsdag 28 mars 2012

Berg och dal bana

Idag har känslorna verkligen åkt berg och dalbana.

Det började direkt på morgonen när jag gick upp. Min vana trogen så kastade jag ett öga på Gretas bädd för att kolla in henne - och det fanns ingen bädd och ingen Greta. Bara ett tomt vrå. Dagens första bryt ihop.

Det var skönt att få sova längre på morgonen men mycket konstigt att inte behöva gå ut och ta en promenad.

På jobbet var alla jättesnälla, frågade hur jag mådde, tröstade och kramade om och jag bröt ihop, gång på gång. Det är tur jag jobbar på ett jobb där det är högt i tak och där man tillåts att vara både ledsen och glad.

Vid lunch var jag som en urvriden trasa och jag gick faktiskt hem.

Eller inte hem direkt, jag var ute och åt lunch med brorsdottern. Jag har inte ätit ordentligt på flera dagar och kände att jag behövde få i mig något flottigt med massor av kalorier, så vi var och åt pizza. Det var jättgott och sällskapet var mycket trevligt.

Efter maten var jag till ICA och handlade mat samt en 10-pack tulpaner, de är jättesöta. Jag tar kort på dem i morgon i dagsljus så får ni se.

När jag kom hem med matkassarna så var det dags att bryta ihop igen - ingen liten skrutthund som kom och mötte mig. Vilken hemsk känsla det var att inse att hon faktiskt aldrig mer kommer att komma och möta mig, glad och kärleksfull.

På eftermiddagen var jag så trött att jag var tvungen att sova en liten stund, jag hade saknat och gråtit mig till total utmattning.

Nu på kvällen har jag flera gånger slängt ett öga på klockan för att se om det är dags att gå och ta nattkisset. Och så slår det mig att jag har ingen Greta att gå ut med. Det kommer att ta tid innan jag slutar att tänka på promenader, åtta år sätter sina spår.

Jag är jätteledsen, verkligen in i märgen ledsen och det tillåter jag mig att vara. Jag har älskat Greta i åtta år och idag var den första dagen utan henne så då har jag faktiskt rätt att vara ledsen. Samtidigt vet jag att det blir bättre, saknaden kommer att bli mindre, minnena kommer att göra mindre ont - men inte än.

Just nu är jag bara ledsen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar