Saknad

Jag saknar Greta så det gör ont i både hjärtat och kroppen, jag trodde inte att jag kunde sakna en liten skrutthund så mycket, men det gör jag.

Det känns så tomt här hemma, det är bara jag nu. Inte för att Greta gjorde så mycket väsen av sig och inte var hon direkt pratsam heller men hon fanns ju här. Jag kunde höra henne andas, snarka till, vända på sig, klia sig eller bara snusa tyst antingen i soffan eller i sovrummet. Det var faktiskt också ett slags sällskap, nu är det bara tyst. Jag kunde klappa henne, pussa henne, klia henne på magen eller tala om för henne att hon var den sötaste hunden i hela världen. Nu kan jag inte det. Hon fick mig att skratta när hon kom med sin gummikyckling, satte huvudet på sned och ville att vi skulle leka. Nu finns det ingen som får mig att skratta.

I åtta år kamperade vi ihop, det ryms mycket kärlek i åtta år. Nu har jag ingen mjuk Greta att älska.

Jag saknar henne så